Jag förstår inte...

Människor dör, de lämnar en värld som de kanske ville lämna men ibland en värld de älskar. Jag har svårt att ta emot döden. Men nu närmar den mig, för ett år sedan kände jag ingen som hade dött.

År 2009 började svårt, inte för mig men för mina kusiner, 5 barn förlorade en mamma, den yngsta är bara några få månader nu och den äldsta är 15 år. Hon dog i cancer och i slutet kunde man inget göra. Efter det här så har två bekanta till min familj dött.

Den senaste dog på långfredagen, men jag fick veta det idag. Jag kan nog utan problem säga att det var den "gladaste" personen jag känt, hon kunde få mig och alla andra att skratta jämt. En person som inte lät sig begränsas av andra. Hon accepterade livet och jag tror att hon levde det med färger, i en värld som ibland "måste" vara svartvit. Vi behöver människor som vågar vara sig själva. Min mamma tyckte om dig så mycket! <3

Men så är livet, ellerhur? Folk kommer, de går. Vi kan inte säkert veta hur de tänkte och hur de kände, utan bara ana.

Jag kan inte förklara i ord.
Och så ska min mamma fortsätta röka....

Nu borde jag gå. Puss.