Vi är så små på jorden.
tisdag den 31:a maj @ 22:57
Jag sitter och lyssnar på musik. Musik som inte än påminner mig om något eller någon, men tankarna tar mig ändå till människor jag mött. Idag fick jag veta att en person jag mött dött, ingen jag alls känt länge, men någon som gjorde stort intryck. Det gör ont att veta att någon dör 20 år gammal. Många vänner och ett fint liv.
Nu finns han inte kvar bland oss. När han skadades levde jag vidare helt ovetandes, Imorse vaknade jag och kände att mitt liv gick bra, allt var på plats. Jag hade alla mina vänner och de mådde bra. Jag vet inte varför jag inte märkte det tidigare, jag har varit så ouppmärksam, men det är klart att jag vet att jag inte kan lägga någon del av det på mig, men samtidigt så gör man det. För varje liten sak ändrar hur livet blir. Men samtidigt har allt sin tid.
Jag vill tro att döden är en befrielse. En fas man når, jag tvivlar inte på att du skulle kunna ha blivit upplyst. Det kanske var dags, för att du var redo. Jag tänker på din familj och dina nära vänner. Du kommer alltid vara ett fint minne, och jag kommer berätta om vårt möte så länge jag minns. Jag tror att vi alla möts igen, det väljer jag att tro. Jag känner din närvaro, för i mitt minne är du för alltid levande. Jag minns bara hur du lever. Jag önskar att jag fått lära känna mer av dig, men samtidigt gör det ont att göra det nu, trots det så gör det oss alla starkare. Jag förstår att du fick kämpa, men alla har sin dag. Du förtjänade ett längre liv. Ingen kommer någonsin få se dig gammal, men du blir ung för evigt. och det är mångas dröm. Vi minns dig i dina bästa år.
Vila i Frid, S <3
Kommentarer
