Har ni tänkt på att när man har en ny bekantskap, så lämnar man över fler och fler nycklar till personen desto mer man litar på den. Små nya fönster öppnas efter varje ny upptäckt och ibland så öppnar du ett fönster hos en person och den personen öppnar ett fönster hos dig. Steg för steg så blir man varandras. 

Jag sitter och lyssnar på musik. Musik som inte än påminner mig om något eller någon, men tankarna tar mig ändå till människor jag mött. Idag fick jag veta att en person jag mött dött, ingen jag alls känt länge, men någon som gjorde stort intryck. Det gör ont att veta att någon dör 20 år gammal. Många vänner och ett fint liv. 

asså, aj. Jag hatar att höra sånt jag inte vill höra, berätta inte sånt för mig som gör ont att höra.  Jag vet inte hur mycket jag kan ta, men det är inte okej. Jag vet att alla inte föds till att bli skitar, men det är just det som händer. 

Jag förstår inte var alla mina tankar kommer ifrån. Både när jag är ensam och med andra. Det pågår så mycket i mitt lilla huvud och jag tror inte att någon i min närhet fattar det. Jag har alltid tänkt mycket, sen jag var liten, jag pratade sällan. Nu pratar jag en massa, och jag tänker. Det leder till att allt blir rörigt, jag tänker och pratar, pratar och tänker. 

Hej Gabriella

Försök inte göra om den du håller kär utan låt utvecklingen ha sin gång. Ha tålamod.

Jag hittar bara inte tillbaka till den jag var. Jag vet inte om det är bra att förändras såhär, men jag känner mig så vilsen och jag tror inte att någon förstår. Jag förstår inte hur andra har det, jag kan bara försöka. Det är all oro som äter mig inifrån. Jag försöker att tänka på annat, att köpa kläder, att plugga, men inget går. Inget går utan att mina tankar hinner ifatt. Ge mig en antibiotika, som tar bort tankar som inte ska finnas där. 

Allt som vi gör, går ut på att välja lag. Vi ska välja parti, vi ska välja sida. Allt går ut på att separera oss ifrån varandra på olika sätt. Aldrig ska vi förena oss. Alltid svart mot vitt, högt mot lågt. 

"I've been trying to fix you, but now I know that I'm the one that has to be fixed."

Man släcker och tänder lampor. Kontrollen finns där hela tiden. Du vet när du ska trycka on och off. Det är skönt att kunna bestämma. En dag tänds den inte mer fast än du försöker. 

När slutet kommer bakom hörnet så vet man inte vad man ska säga. En vän till mig berättade att en bekant var allvarligt sjuk och det verkade som att det såg mörkt ut. Vad ska man säga? Vad ska jag säga? Jag vill säga att allt ordnar sig, att en dag kommer du att kunna tänka på annat än detta och att alla är med om det någon gång. 

Jag förstår inte. De flesta människor jag möter har alldeles för låga tankar om sig själva. Man märker direkt hur lätt de låter sig tryckas ned, hur deras ragg som för övrigt bara vill utnyttja dem får dem att tro att de inte är värda något. 

Det mesta går inte så som man har tänkt sig, men ibland så kommer en lättnad. Mitt i allt krångel så lyckades jag kamma hem MVG i tyska 5, jag tvekade nästan där faktiskt, men jag lyckades, jag är så glad.

Sen att annat inte går som man vill och tänkt sig är en annan sak, alltid när något ont sker så för det något gott med sig. Så jag är i huvudsak nöjd med allt. Under gymnasietiden har jag haft grymt kul! Jag ångrar inte alls mina prioriteringar, för mig så handlar livet om att ha roligt, och det har jag haft utan att det gått ut allt för mycket över skolan. Alla nya vänner jag har träffat, alla nya platser jag besökt allt nytt sjukt och intressant jag sett, det kommer att hjälpa mig i framtiden. Det är när ens erfarenheter sätts i praktiken som man vet att man har lärt sig något och att man kommer ha nytta av något.

Lite bekräftelse fick jag i alla fall, och jag är nöjd!

Jag skriver, men det är bara jag Jag vet inte var jag har tappat en del av vem jag är. Kanske har jag bara mognat?  Jag har lust att byta domännamn snart, bloggen känns för hård. Sol, blommor och värme. Det är jag. Vinden i håret...det är jag. Inte en kall nit i mörkret.

Idag vaknade jag med en svullen hals. Så går det ofta när jag försöker vara duktig och plugga. Min kropp säger ifrån nu, trots att jag i princip bara suttit hemma i helgen.

En sak har jag dock kommit på. Eller det är en sak som jag visste men glömt, och det är att livet aldrig slutar att överraska än. Positivt och negativt. Ibland öppnar jag ögonen lite extra, det borde alla testa. Man ser så mycket som man annars missar. Många verkar glada, men de är inte det. De gör allt i sin makt för att bevisa för andra  vilka de är. De gör saker obetänkt i ren desperation att hoppas finna det de letar efter. Det viktigaste jag måste få in här att jag inte dömer dem. Jag dömer inte er. Varsågoda, lev era liv och gör era misstag, för av dem hoppas jag att ni lär er något.  Jag kommer aldrig att ha makten att ändra på er, det är era val.

För någon dag sen såg jag en vän bli sparkad när han låg ner. Jag har nog aldrig känt mig så värdelös i en situation. Två mot en, så ska det inte vara. Det värsta är att det i deras värld är okay, de har varit femtio på en. Äcklen. Ni kallar andra för smuts, men ni är värdelösa. Hur kan ni se andra i ögonen? Hur ska ni kunna se era barn i ögonen om tio år? Öppna ögonen, det är vår värld, gemensamma hem. Inga landsgränser ska vara anledning till att döda.

Det kan göra ont att se sånt man inte vill se, men det är nödvändigt.

Ibland blir allt annorlunda

Madonna, vad tänkte du när du skrev raderna: "Time goers by, so slowly" ? Tiden går skitfort, hela tiden. När jag tvekar går den för fort, när jag är snabb går den fort. För fort. Nu är det sex veckor kvar av gymnasiet. Jag minns hur mitt liv såg ut för ett år sedan. Ofullföljda drömmar och sena måndagar med matte C lektioner till 16.20. Inte kul Men jag hade hopp om en kul sommar, och jag hade rätt. Det blev den bästa sommaren någonsin.

Jag åkte direkt till Spanien med Bitta och två till, jag tog del av Sveriges uteliv för första gången. Jag och Bell gjorde staden (nattussen) osäker. Jag jobbade sjukt mycket. Jag träffade massor av nya vänner. Jag bröt upp med gamla. Jag tog upp kontakten men andra som jag inte trott skulle finnas i mitt liv mer. En riktigt bra sommar, inget jag gjorde ångrar jag.

Och nu, nu är det sex veckor kvar, sex otroligt efterlängtade veckor men ändå otroligt fruktade. Det är nu det ska göras, det är nu en del av mitt liv avgörs. Tänka sig att jag, jag, jag har ett liv som jag har. För tio år sedan skulle jag typ inte trott ett skit av det här var sant, eller jag menar skulle kunna bli sant. Men samtidigt, så var man så liten och naiv.

Om jag åker tillbaka i tiden, låt oss säga 5 år, så skulle jag tro att mitt liv var en film, eller en bok. Allt är så random men underbart. Jag skulle trott att jag skulle gå ut gymnasiet med 20 i snitt (inte riktigt där va, haha), att jag sen skulle plugga till ekonom eller psykolog av någon form, socionom.. Det jag inte visste då är att livet inte hanbdlar om att tillfredsställa andra. Mitt liv handlar om min egen tillfredsställelse. Är jag nöjd med det jag gör, så räcker det. Gott och väl. nu vet jag att jag bör skita i vad andra tycker om min framtid, jag vet bäst själv.

Jag har haft kul, otroligt kul! Jag kommer att vara med om massor mer, bra och dåligt. Även om jag inte skulle vara med om så mycket mer, om något skulle hända så vet jag, att jag är nöjd. Jag lever mitt liv som jag vill och inte efter andra. (Inte helt sant då vårt samhälle är synkroniserat typ som iPhone och dator, men ja ni fattar?)

Just nu sitter jag här och äter cocospralin, den låg i min tygkasse från Vagabond.

Jag vet inte vad jag vill få ut av det här inlägget men jag känner att jag måste få det här sagt, inte till er men till mig själv. Om mitt liv inte blir så som jag förväntat mig så är det okej. Det spelar ingen roll var jag befinner mig för jag har kapaciteten att göra något bra av situationen. Vad gör jag om 10 år? Det kan jag omöjligt säga. Jag kan inte ens nosa på sanningen tror jag. Som det ser ut nu så ska jag börja på SU i höst. Latinamerikastudier med inriktning på Brasilien och portugisiska. Är det jag vill göra? vad gör man där? Jag vet inte riktigt. Men är det fel väg för mig lär jag märka det. Pluggar jag dessa tre år där,kommer jag antagligen behöva plugga tre år till innan jag får någon "titel" men man vet aldrig, kanske hittar jag något jag fastnar för på vägen?

Jag kanske kommer bo i Brasilien om 10 år, jag kanske har barn. Om jag lever så kommer jag vara nästan 29 år. Nästan lika gammal som min halvsyster. Jag tycker att hennes liv verkar bra, jag har inget emot att leva som hon gör, en fin man och två fina barn. Ja, jag kanske kommer att ha barn då. Men det kan jag inte säga. Undrar var jag kommer bo...

Jag är rädd för att vara en drömmare. En sån som alltid tror sig veta,en som som alltid vill men aldrig får tummen ur arslet. En sån som väntar, men sen märker när det är försent,att man levde ett liv som skulle kunna blivit bättre är den där jädrans drömmen man hade.

Om jag får leva mitt liv som jag vill är jag nöjd. Jag kommer inte att få allt jag vill ha, ännu mindre allt jag behöver, men jag tror att jag kan få fram något bra av situationen i alla fall.

Jag är rädd för förändringar. Folk i min omgivning kanske inte märker det, men jag tycker om att se gamla mönster i nya vanor. Jag är rädd för att behöva flytta hemifrån, att jag inte kommer kunna springa in till min lillasyster mitt i natten och snacka om allt och inget. Att jag inte mer kommer få skit av mamma när jag stökat till eller inte vet hur man hänger upp kläderna på tork rätt. Men jag lär mig. Jag kommer flytta en dag. Kanske snart. Men kanske inte. Mina mostrar är levande bevis på hur man kan bo hemma .. för alltid typ. Men i Brasilien lever mani en annan kultur. Jag är rädd för att min mamma och pappa ska vara ensamma. Det är värre än om jag är ensam. Jag är okej.

Jag är rädd att min lillasyster ska vara ensam. Gud. Jag borde sluta reflektera över detta, men samtidigt har jag lärt mig att förändringar oftast, i 9 av 10 fall för med sig något bra även om det kan vara maskerat i något dåligt. Jag ska leva ett random liv, fyllt med slump. Men slumpen är min vän, och om slumpen och ödet är ett och samma egentligen vet jag inte men ibland kan mitt liv verka lite väl ironiskt.

Att vara fotograf verkar kul, man får beskåda världen, och på bild blir allt så tyst. Det är som att fotografen inte syns, eller att den inte kan påverka, men att denne får veta precis allt. Ibland känner jag mig som en fotograf, jag ser världen, men världen ser inte mig.

Ibland så får man chanser i livet, men man låter bara tillfället glida förbi, man låter handen vara öppen istället för att greppa tag och hålla fast. Varför?

Jag har världens finaste kompisar. Jag säger inte det till dem ofta men jag hoppas verkligen att ni vet att jag tycker om er otroligt mycket. Ibland blir jag dock så frustrerad, för jag vet att ni tjänar så mycket bättre och mer än ni får, inte bara av mig då, men av livet i sig.

Jag längtar tills jag får se er lyckliga, jag vill verkligen att ni ska hitta det ni söker, och att jag kan få ett svar där det står "Det går bra nu, jag kunde inte ha önskat mig mer".

Om jag kunde skulle jag ge er världen. Det är så orättvist att bra människor ALLTID lyckas ha otur och få skit tillbaka, fast ni gör allt exemplariskt.

Döm inte dig själv för hårt och var inte rädd för att göra fel!

_________________________________________________________

Off topic: Juste, jag var tvungen att öppna den. Jag döööööööör! Det är så gott :O

Jag misstänker snart att jag är gravid eller något...Vad kan stå bakom att mina bröst blir större o större? Det kan bero på att jag inte har tränat på typ 2 månader snart...Jag kanske inte ska klaga. Men det börjar bli trångt i tröjan! Det kan nog bero på hormoner, kläder som mnskat i tvätt eller helt enkelt att jag blivit lite fetare.

Riktigt såhär ser det inte ut...men.. okej jag ska sluta klaga. xD.

Florsocker. Utanför mitt fönster finns det en meter av det. Jag går i florsocker när jag inte är inomhus. Florsockret finns på grenarna, bilarna, husen och på mig. Mitt ansikte kittlas av det vita pulvret. En meter florsocker... det är ovanligt.

Jag har funderat väldigt mycket över vad jag vill den senaste tiden. I och med detta har jag märkt att jag har svårt att skilja på vad jag vill och på vad andra vill, dock så har jag förbättrat mig. Jag försöker att se inåt och tänka: blir jag lyckligare av det här?

För i grund och botten är det väl det livet handlar om. Lycka? Var och en har sin egen. Jag vet dock inte hur jag blir lycklig. Jag kanske försöker för mycket.

Ibland drömmer jag drömmar som gör att allt känns så lätt, drömmar där saker bara går som de ska. Inga hinder inga stopp. Men det skulle väl inte vara kul om livet var så heller. Felfritt.



Haha, blickarna på den här bilden gör mig glad.

Det är så kallt, jag har ont. Smärtan är inte outhärdlig, men ändå så påtaglig att jag störs av den. All min energi går åt att värma kroppen och hålla hjärtat igång. Till och med näsan är stelfrusen och mina fingrar förflyttar sig stelt över tangenterna. Värmen i elementen är på, men det verkar inte nå ut till mig, detta trots att jag bara befinner mig 2 meter bort.



När jag är ute fryser jag, när jag är inne fryser jag. Det jag vill göra är att lägga mig under täcker eller i ett badkar fyllt med het ångande vatten. När det är varmt så tänker jag mer, jag tänker logiskt. Just nu kan jag inte alls koncentrera mig, mattetalen gör inte sig själva och pennan vill inte lyftas med hjälp av tankekraft. Det ser ut som att jag behöver omskolning. Det är skönt att frysa...omskolning. Går det?


Den fysiska kylan är ändå helt okej, på något sätt kan jag ju värmamig. Det är svårare när det gäller den psykiska isplattan somförflyttar sig i mitt vetande. Inget kommer undan, det blir kallt. Jaglängtar till en psykiskt sommar snart, men varma tankar och varma krafter som når ut. Den psykiska kylan är svårare att ta itu med. Jag kan inte ta på mig en jacka för att bli av med den. Inte heller ångande vatten skulle hjälpa. Knappast en kopp te.

Jag är medveten om att vissa av er trivs i den här kylan, att ni mår bra av det här. Men jag ser den endast som något som saktar ner det jag egentligen vill göra. Min omloppsbana kommer ur kurs när det är för kallt...

Jag kollar på Hope For Haiti. Jag får tårar i ögonen av allt de säger. Jag får lust att sluta bry mig om mycket, det är så mycket som jag lägger tid på som inte är värst besväret. Så mycket jag har som jag egentligen klarar mig utan. Jag är ledsen att jag inte uppskattar det, livet.

Jag har skickat iväg ett sms nu i alla fall. Det är inte så mycket, och jag mår inte alls bättre nu än innan jag gjorde det. Jag skulle kunna gett mer, men gör inte det. Jag blir arg, och jag vet att fler är som jag.


Syns det att fattigdom och sorg gömmer sig under denna himmel?

Idag funderade jag. Inne på tuben stod jag och läste en bok, folk gick in i en vagn som brukar vara ganska rymlig, men idag kändes det fullt. Kroppar trycktes mot  mig och jag insåg att vi var som ihoppackade sardiner i en konservburk. Obekvämt. För mig.

I en annan del av världen är det trånga vardag. På stadens gator tränger sig människor fram, med allt möjligt som bagage. En väska, en kasse, en tanke. Jag andades in och kände hur rent det var, människorna runt omkring mig var på väg till ställen jag aldrig varit. Tåget stannade, på medborgarplatsen tror jag. En man tittade förskräckt in i vagnen. Hans fru var på släp bakom honom, med ett osynligt band som lyckades hålla dem på max en meters avstånd från varandra. "Olala!" sa han, följt av något på franska... jag antar att han klagade på att det var så trångt. Jag undrar vad han är van vid?

Mina tankar fortsatte att spinna. Människorna nära mig kändes så utforskade, det kändes som att jag sett allt en gång förut. En man i en permobil, en kvinna med en hund, en mun runt en varmkorv med senap. Kanske tittar vi för nära? Vi ser inte allt vi skulle kunna se för att vi bara tittar på det som är här?  Min blick förflyttades över perrongen, nu stod jag vid pendeltåget. Kanske borde jag titta på det som inte fångas av min blick direkt utan det som är längre bort. Människor som inte är på väg mot mitt håll, människor som inte ser mig. Jag försökte att se, men jag hade varken glasögon eller linser. Människorna såg ut som små beigea fläckar av färg, en suddig sörja. Jag har svårt att tro att någon av dem såg mig, så varför ansträngde jag mig så?

Några meter längre bort förstod jag att medan jag var upptagen med att titta bortåt, på det som inte såg mig, så missade jag allt det som befann sig i min närhet. Lila skor, grön jacka, Ica kasse och ett leende. Människor som fanns inom räckhåll, människor som såg mig. Jag hade missat dem helt när jag hade sikten på något som jag aldrig skulle nå.  Något som var säkert var också att de som var långt borta inte brydde sig om att se mig. Mina ansträngningar var förgäves.

Det jag vill nu är att jag blir mer uppmärksam på det jag har här, det som finns inom gränserna för var jag verkligen kan se, det som kan se mig. Jag har ibland varit för fast för att se det som befinner sig långt bort. Om jag öppnar mina ögon nu, så kommer jag nog att se ett och annat som jag missat förr.

Jag litar inte på folk längre..Jag slutade att göra det när jag märkte att jag inte kunde lita på mig själv. Jag är rädd att det ni gör skadar er och mig.

Det kan verka bra för stunden, men någonstans måste man väl veta att man gräver sin egen grav?

Sluta, snälla.

Det går utför, jag tror att folk inte längre ser saker som de är menade att ses. Det började, eller nja, med hundar. Efter Paris och Nicole historin så sprang alla runt på stan med en liten hund att visa upp. Den var som en liten docka de lekte med, kläder, nagellack, glitter och antagligen något till som jag inte känner till. Sen så byttes lilla hunden ut mot en människa. Antigen en blondinkompis, en gaykompis eller ännu sjukare en pojkvän.

Nu ser det nästan likadant ut, blondinen, gaykompisen och pojkvännen ersatte chihuahuan. Jag har kommit på det genom att inga intelligenta samtal förs mellan de olika personerna, de går runt på stan utan att säga ett skit förutom "ouaaah , så jävla asså". I det fallet så hade de vettigare konversationer med chihuahuan..

Var är världen på väg?

Gått nya lår? Haha nej..

 

 

Men nu sitter jag hos B2 i sollentuna, Savas fyller år idag, och det firas tillsammans med nyår!

 

Lev i nuet, imorgon kanske inte kommer.

 

Puss

Det vackraste jag vet är universum. Stjärnor, planeter, Jorden och atomer. Det är kanske för att det är allt jag känner till, men det gör ingen skillnad.

Det finns en frihet, när man ser mot stjärnorna, lyssnar till havet, känner vinden i håret som gör att jag tror på en större mening med allt. En mening som inte inkluderar oss, för även utan människor, så skulle det vara underbart.

Det finns så mycket att uppleva, jag kan inte förklara hur det känns med ord.

Bella berättade nyss för mig om att hon tror att hon lider av Peter-Pan-Syndromet, med det menas att man inte vill/tror att man blir vuxen.

Egentligen är det väl ganska vanligt? Men det är nog vanligare med barn som blir vuxna för tidigt. Jag vet inte vad som anses vara jobbigare, men de som hunnit mogna mer, blir nog lätt störda av de som "inte förstått" att de ska bli vuxna.

Vissa har redan körkortet i handen samma dag som de fyllt 18, andra är snart 25 har ingen press, ibland handlar det om pengar men i andra fall handlar det om vilja,

Men det kommer när det kommer, typ den dagen du måste flytta ut, betala egna räkningar, jobba och försörja dig själv. Förr eller senare så tror jag att det händer de flesta. Våra föräldrar, och människor som sköter om oss kommer inte att leva i all evighet...

Man ser inte själv när man lämnat barndomen, plötsligt är man bara den som alla små ser upp till.

We live in a beautiful world

Tänk om man kunde skicka in sig själv på reparation, eller att man kunde köpa allriskförsäkring till sig själv eller någon man tyckte om. Skulle personen sluta vara sig själv eller typ sluta tycka om en, så skickar man bara den på reparation.

Blir den påkörd av en bil, eller spiller man cola på den så kan man också få en ny. Skitnice.



Behöver du också repareras?

Jag är  ändå hyfsat nöjd över mina impulser.. 8)
Jag sov typ inget alls inatt, och kom till skolan iaf, han dessutom på promenad innan.

Jag var glad igår! Jag hade riktigt kul, även om jag fick gå från det ena stället till det andra ett par gånger.

Idag är jag inte glad, eller jag kanske är det, men jag är rädd. Rädsla och oro förstör för mig. När jag är ifrån någon jag tycker om så är jag rädd, rädd för att något ska hända som påverkar hur saker och ting är.

Det är kanske därför jag kan vara frånvarande. Jag är rädd att det ska sluta, innan det börjar. Som det brukar göra. Det finns så mycket jag får för mig att göra, för att bli mer som dem. Det kanske är bäst att jag inte gör det, för då är jag väl inte den jag var från början?

Det regnar och är grått ute, men det ser så fint ut när alla löven ligger gula på marken.

När man tycker om någon riktigt mycket, någon som man egentligen inte vet ett dyft om, så är det svårt att få den personen. Man försöker för mycket.

Då är det lätt att någon annan kommer, någon som inte har något att förlora och tar ifrån dig personen. Likt ett barn på dagis som blir bestulen sin kaka.

Jag tyckte om någon så mycket, någon jag aldrig riktigt kände. Nu är denna person någon annans och jag vet att jag får fortsätta att leta, eller att sluta leta.

Jag tyckte om dig, men du tyckte inte om mig. Nu tycker jag synd om den som fick dig, för att du lämnat personen ensam.

Idag så satt jag och Billa och diskuterade med några tvåor på skolan. Jag försökte förklara för honom att vi tjejer, om man utgår från mig, helst vill ha män som behandlar kvinnor som kvinnor. Visst vi talar mycket om jämlikhet och vi poängterar ofta att de har högre lön. Men vi förväntar oss att få allt betalt, vi förväntar oss betalda dejter och middagar. Detta innan man gift sig eller blivit sambo.

Vissa av er kanske säger att ni gärna betalar er egen del, men jag vet nog att ni innerst inne önskar att era snåla jävlar till pojkvänner skulle kunna betala den där cheeseburgaren på donken utan att påpeka det.

Det är bara i Sverige som det ser ut på detta viset. I alla andra länder jag varit i är männen gentlemän som betalar för att få bekräftelse.


Så här kan det se ut brudar. He won't come.

Nej, vissa skulle kunna kalla mig det men jag vet bara hur saker och ting ligger till. Folk låtsas vara ens vänner för att komma åt en massa saker man har tillgång till. Man ska inte lita på någon. Folk försöker att vara bättre än dig, hur bra vänner ni är är. Jag tror att vi alla har kännt den känslan någon gång, att vissa vänskap är en evig tävlig som aldrig tar slut, man är bara kompis för att bevisa hur bra man är.

Jag är trött på det, men jag vet att verkligheten ser ut så för alla och jag väljer att acceptera den. Bara för att någon försöker vara bättre än mig så slutar jag inte att vara kompis med den personen...när allt kommer omkring så lyckas folk ändå aldrig toppa mig :)

Jag har märkt att jag kopplar många människor till dofter/lukter. Även dem som jag aldrig träffat, en rolig sak som jag har märkt att jag gör är att det här även gäller min syn på andra bloggare. till exempel Kenza, henne har jag fått ett ganska fräscht intryck av, hon verkar lukta gott. Stina Lee med... däremot Kissie, hon verkar ha fotsvett.

Jag tror att jag fick detta intryck när jag läste hennes blogg under äldre dar, när hon och Billie ( Vad heter hon...Claudia!) höll på och drevrunt. Hon hade ett par pumps som var slitna och äckliga lila (!!)nylonstrumpor på sig. Usch, jag kunde känna tåsvetten genom skärmen.

Så efter detta har jag klart denna åsikt, att Kissie luktar lite, jag har träffat på henne, och så luktade hon inget speciellt, men min hjärna fortsätter att associera henne till tåsvett.

Ur Kissies blogg  2008-08-29




Men visst verkar hon lukta?

Jag håller på att vittra bort. Mina ben känns knappt, min hjärna väger dock som bly. Någon jävel håller på att slå en penna i bordet och jag kan inte koncentrera mig. Det är lite kul hur man ändras från dag till dag.

Min laptop vill inte fungera hemma, så jag är mest bara inne när jag befinner mig i skolans lokal.

j

Många människor pratar om risker, att man leker med döden. Vissa är för oförsiktiga. Men vad är det med de andra, som leker med livet?

Vissa leker med döden, andra leker med livet. Vad är egentligen värst? Vad innebär egentligen att leka med döden? Att man riskerar att dö, eller att man testar sina gränser? När man leker med livet borde mycket mer stå på spel.

Tack för att du finns, Billa <3

 

I vått och torrt, natt och dag, då och nu.

Kompis kidnappad.
Har ni sett henne?

The most beautiful discovery true friends make is that they can grow separately without growing apart.

Hur kan något vara fel om det känns helt rätt?

Ja gabby :)

Du har ett sjukt intressant liv, det är inte alla som får äventyra som du. Love it!

 

Det är bättre än en film just nu.

Man lurar sig själv till att tro mycket. Ibland tror jag att livet är enkelt, att allt ordnar sig. Att saker är precis som de verkar vara. Tänk er en värld utan tvivel.

Tycker jag om personen jag håller på att bli?


utdrag från min gamla blogg

Jag vill färga mitt hår rött, men den här gången funderar jag på typ rosarött. Måste bara vänta ur den mörkbruna toningen.


Då


Nu


Future?

Lite lustigt. Jag bor i Sverige, jag har pengar, men jag har ingen mat att  äta hemma. Hungrig. Det här skulle inte hända i Brasilien, hur lite pengar jag än skulle tjäna.


Ge mig mat.

Visst är vi lika? Min pappa har alltid sagt det, och jag blir alltid sur. Inte för att jag skulle tycka hon var ful eller så, men jag vill inte likna en annan.


Men jag fick lite mer Brazil och hon lite mer Sverige.. vad tycker ni? Vi kanske är släkt.

När man mår som sämst, så blir man hatat och nedtrampad. Mår man bra älskar alla en.

Jag känner mig ensam.

Men ensam kan betyda fri..?

Jag är trött på folk som inte vet vad de vill. Folk som låtsas en massa. De låtsas gilla, tycka om, veta och det värsta är att de låtsas bry sig.

Jag har länge tyckt att ensam är stark. Jag har fått lära mig att inte bero allt för mycket på andra människor. Men nu när jag försöker öppna mig, för att jag vill, så märker jag hur svårt det är. Det är inte så att jag inte vill, det är för att jag inte vet hur man gör. Men jag ska lära mig.

Dumma, idiotiska mur.



Remember those walls I built
Well, baby they're tumbling down
And they didn't even put up a fight
They didn't even make up a sound

Jepp, lyssna på honom bitches! Bra där crocker ;D

Hur kan man hata dig? :)

Idag var jag på jobbet, stressig dag! Efteråt drog jag D och R till BK för mat, och sen ville vi roa oss XD! Hade galet kul med R, vi hmande på ngn random krog nära nivå och stötte på roligt folk! wohoo.

Sen kom jag hem och jag vill säga en sak:
Alla människor måste ionte vara fulla för att våga uttrycka sina känslor.

Nu sover jag, puss

''Tudo que criamos para nós,
de que não temos necessidade,
se transforma em angústia, em depressão...

Chico Xavier


(sv ung. : Allt vi skapar för oss själva och som vi inte har behov av, omvandlas till ångest, till depression..)

Jag såg en bild på Yanina och Prillan på bilddagboken och jag kom ihåg en sak:
Vänskap är det finaste som finns!


Nu ska jag till jobbet. Jag hoppas att alla har en underbar dag i det gråfina vädret. Puss

Det spårar ur, hans utseende börjar få mig att freaka ur. Det räcker.

A boyfriend shouldn't look like a girlfriend. Men det är nice, ju fulare du är desto .. äh jag ska sluta vara du(m).. starting with the man in the mirror, right?



No sleep, no sex for you from your ex-girlfriend
I was too deep, I can't let you go and just jump
in
At times I would push my feelings aside to let
you feel
I'm novicane I'm numb and nothing's real

Like the coldest winter, I am frozen from you

I was weak before now you made me so numb
I can't feel much for you anymore
I gave you my all, my baby
I'm numb, numb, numb

Jag sitter och tänker på en sak:
När jag/man gjort något dumt/oplanerat frågar de flesta varför. Men inte Bittis, utan hon frågar: Vad ska/vill du göra nu då?

Det är bra med folk som tänker ett steg längre och vill lösa problem istället för att förstora det eller glömma att det skett.

Puss på dig!

Jag sitter på min säng och äter min frukost, havregrynsgröt utan något typ. Glömde saltet.

Jag satt och kollade på bilder från några spanjorers facebook. Jag mådde bra och dåligt av det. Tanken som slog mig var att allt verkar vara precis som det ska där, turister kommer och går, samma bartenders, samma arbetspass, samma drinkar, samma lokaler, samma sand de går på och så kan jag fortsätta. Skillnaden är att Turisterna byts ut varje vecka. Livet där fortsätter fast jag inte är kvar där, jag skulle lika gärna kunna varit död, och de skulle inte varit någon skillnad för dem.

Dör jag, fortsätter folks liv. Det är som att någon tryckt stop på mig, men alt annat rullar vidare. Jag älskar att leva. Om meningen med livet är att acceptera att man ska dö, så förstå jag inte varför..varför man ska leva från början?

Människor slutar aldrig att förvåna mig. Verkligen. De gör mig besvikna och glada på samma gång. Det jag har kommit på är att jag måste sluta se på folk som produkter i mitt liv och börja behandla dem som människor. De är en person precis som jag, de har problem precis som jag och ibland måste de göra fel för att det ska bli rätt. Precis som jag.

Livet kan kännas meningslöst, i den punkten att allt verkar så slumpmässigt ibland. Men det kanske är slumpen som gör att allt inte blir lika tråkigt och förutspått. Ibland önskar jag ändå att jag skulle kunna förstå mig på vissa personer utan att vilja äta råttgift.

Nu ska jag byta om och åka in till jobbet, jobbar 11.00-20.30 idag.


...Men det finns ingen sekund jag inte älskar livet.

I love to live.

Jag vill göra allt igen, jag vill veta att jag har möjlighet att göra bra och dåliga saker igen. En av de värsta känslorna jag vet är att veta att det är sista gången jag gör något. Just nu har jag sjukt ont i fötterna för jag jobbat så mycket, men jag skulle aldrig vilja säga att jag inte vill känna den här känslan igen, för trots att jag är trött, så känner jag att jag lever. Lever jag har jag möjlighet att göra allt jag vill, en gång till.


En töntig bild på mig för att visa att jag älskar att finnas. Och jag älskar att ni finns!

20 Juni
18 år. Det var den bästa födelsedagen någonsin.
Yellow Submarine, spanjorer som sjunger födelsedagssång. Tjuvbada i B:s pool, sedan i FOKINGs pool xD Haha! Gud, han var en skön kille. Crackhead hakade på. Jag var så jukt glad. Terra Mitica dagen efter, !

Den 22:a, Dagen innan vi åkte så badade jag och Diana med CH och hans kompis. Det var fint.


I found my flower.

Det är kul när folk låtsas bry sig, alla gör det varje dag. Men ingen bryr sig ett SKIT. Alla bryr sig om sig själva, och inte om någon annan. Allt handlar om jakten efter den egna lyckan. Vi ÄR egoister och kommer att förbli det. Jag hatar det. För jag räknas in i skiten fast jag inte vill. Men jag tycker inte att jag låtsas bry mig. Jag visar att jag är oberörd.


Det som gör mig arg är när man kan, vet hur men inte orkar. Förstår ni?

Jag vill inteeeeeeeeeee.

Allt började som ett spel. Målet var att vinna. Men nu känner jag att jag har tappat kontrollen. Jag börjar förlora en del av den jag brukade vara..eller inte riktigt säkert. men jag känner att jag kanske kan komma att "missbruka" reglerna.. jag vill inte bli beroende av något så dumt. Något som egentligen ska vara fint och symbolisera något "vackert".

Jag är rädd för att jag inte vet vad jag vill komma fram till, jag vet inte vad mitt mål är. Jag vet bara att jag är en liten bit på vägen. Även fast jag känner för att stanna eller vända om. så tänker jag fortsätta. Slutar man för att något är läskigt så kan man gå miste om något. Jag ska fortsätta, hålla mig till vad jag vill och känns det inte bra så ska jag sluta. Jag hoppas att jag inte sårar någon.

Ni missförstår nog inlägget, men det är symbolismen jag är ute efter.




Beija Flor - Kollibri , den portugisiska benämmningen betyder typ "Blom-kyssaren".Världens finaste fågel, jag förstår precis hur den känner sig. Lever på endast nektar från tusentals blommor.

Jag håller med en kompis till mig när hon säger att det inte är lätt att vara bättre än alla andra, i det syftet att man bara låter bli en massa skit. Det som är svårt är att folk inte accepterar detta! Jävla idioter. Vill man inte så kan väl folk acceptera det?

Det är inte lätt att hålla sig kvar på vägen när alla vägskyltar ignoreras och när folk totalt skiter i alla regler och lagar.  Då kanske jag också vill köra för fort eller utan bälte. För tar jag det lugnt är risken fortfarande stor att någon annan kolliderar med mig. (Metafor)

Nu ska jag försöka plugga igen, för att JAG VILL ATT DET SKA GÅ BRA.

" du visar tydligt att du inte har kunskap om vad som är hälsosamt att gå omkring med"

"Du uppnår tyvärr ej målen med "val av kläder". Dina val är totalt utan substans och dessutom svåra att spåra till dina tankebanor. Ditt betyg blir därför icke godkänt."

HAHAHA!!

Men idag/gårdagen var en dag att minnas! Ingenting att göra men vi fick ut så otroligt mycket, och vi har lärt oss en massa.
Sjuk kväll!!

Kanske orkar detaljera mer imorrn.. hm ^^


Nu ska jag snart sova tror jag :D

Som rubriken lyder. Jag hatar ordet tjejsnack. Jag kommer att tänka på när jag gick i fyran och läraren skulle prata med oss om mens, bindor och tamponger. Vad fan är tjejsnack egentligen? När man sitter och snackar skit om andra, diskuterar sin mens och killar? Jag har aldrig fattat skillnaden mellan ett snack och tjejsnack.



Att allt måste bli så rosa och anpassat efter "kvinnligt".. Tjejbilar, tjejskor och tjejSNACK?

Uppfinningsrikedomen flödar!

Jag är glad att jag har så underbara vänner som jag har. Vad som än händer så vet jag att jag  har någon att ringa, någon som är redo att lyssna. Det är något som långt ifrån alla får ta del av och jag vill att ni ska veta att jag uppskattar er för allt ni gör. Jag är antagligen dålig på att visa detta, men jag hoppas att ni vet!

Jag finns också här för er, alltid!

Hej, jag är ett tal och jag är kännt. Vem är jag?
Svar: 6.

Jag sitter här och ska snart sova. Slutade plugga för en kort stund sedan.

Jag sitter inne på msn och pratar med T. om livet. Vi kommer fram till mycket, och jag har börjat tänka mer på varför jag gör vissa val. Vi kom in på psykiska blockeringar, eller spärrar som stoppar människan att göra det den vill.

Vad kan dessa spärrar bero på? Vi liknade den vid en vägg, eller kanske även en dörr. har man tur hittar man nyckeln, vissa håller i den för evigt och vågar aldrig öppna dörren, för öppnar man den så kan det inte bli ogjort. Jag tror att man har tusentals större dörrar att öppna under en livstid och att vi varje dag öppnar några små..kanske eventuellt kikar i brevlådan för att se om vi tycker om synen. Man kan bli rädd för att älska det mycket, men att sen behöva gå vidare till nästa rum som är mycket mörkare.

Men man ska inte vara rädd, har man kommit en bit på vägen så är det ingen idé att gå tillbaka. Livet är allt för kort för att vi ska tveka på oss själva och på livet själv.

Jag är redo att älska livet på riktigt!

Hollywood whore
Passed out on the floor
Can't take it no more
I'm sorry but the party's over

...

The cameras are gone
And nobody screams
She couldn't survive her fifteen minutes of fame

Haha, jag är helt felplacerad. Jag tror seriöst att jag kan komma från en annan planet. Jag reagerar inte på beröring  som vanliga människor gör. Jag kan inte heller tyda vissa gester. Jag sover inte när jag borde. Jag kan ha sjuka matvanor. Jag är iskall, men svettas. Jag blir solbränd men känner mig alltid blek och kall.

Tänk er..
Du ligger i ett mörkt hålrum. Ensam. Du är inte rädd för att du vet att ingen kan se dig elle rskada dig. Solens strålar sipprar milt genom det forsande vattnet från vattenfallen som täcker mynningen på grottan.... uuhmm...
mysigt.

Det måste dofta underbart på vissa ställen i djungeln ^^



Jag älskar naturen över allt annat, ta mig tillbaka till en tid då allt var som det bör vara.

Vi lever i den tid där kommunikation alltid står i fokus. Vi kan inte lämna hemmet utan telefon och alla förväntas ha en e-postadress.

För bara några år sedan minns jag att man brukade ringa sina vänner för att berätta saker. Nu går man in på folks bloggar för att se vad som händer i deras liv. Alla har en egen liten skitkanal där de postar strunt.

Men när närstående sms:ar viktiga saker, istället för att träffas eller ringa så blir jag arg. Det känns nästan som att jag skulle sms:a god natt till mamma, fast hon sover i rummet intill.

Modern kommunikation... IDIOTISKT är vad det är. Jag vill ha lite gammaldags kontakt. Jag skiter i om du pokar mig på facebook, jag skiter i om jag får bröllopsinbjudan via sms. RING MIG. Eller skit i att kontakta mig @ all.

Ett samtal, ett möte... är det för mycket begärt? Jag vet i varje fall att jag inte är the dooshbag här.



Jag föredrar nästan tiden då det tog månader innan man kunde få något sagt. Folk uppskattar inte riktig kontakt längre.

På min skola delar vår skolskötare ut lördagsgodis tills oss när vi vill. I form av kondomer! Tummen upp för det :D ! haha


På tal om kondomer...
Visst ni att man tvättade kondomer efter användning förr? De skulle såklart återanvändas. Och innan man hade gummikondomen så användes tarmar som en extra hud för att skydda mot graviditeter.

Spraya bara på...
Och nu finns det tydligen en "spray på kondom" vid namn: Jolly Joe

Haha, hittade en kul video XD



Nej men jag var seriös. Klicka på bilden och kom till artikeln.

Jag bryr mig inte. Jag ska lära mig spela gitarr. Ska kunna spela den finaste låten som finns...
Nu borde jag sova..

Puss och god natt <3

Haha! En annan bild på jättekaninen, tydligen världens största kanin! Det ni! ;D

Äntligen! Nu är det kanske slut på stelheten?
Fler borde göra sånt här ;D
--> Knäckebrödsdansen ftw!

Har ni sett? :)

Är så trött, vill så gärna sova. Ibland vet jag inte varför jag inte bara går och lägger mig?

Update: Sett rubriken, men tänker inte ändra, den talar för sig.

Haha, har ni sett så kul min lugg blir när den är nytvättat?

Aja, nog om mitt konstiga hår.

Jag är så vilsen att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag känner inte igen mig själv längre i något jag gör. Det kanske är såhär det ska kännas att växa upp? Jag trodde inte att man lämnade en hel människa bakom sig och det vill jag verkligen inte göra. Jag saknar allt som har med mig att göra. Jag är rädd. Samtidigt hoppas jag att förändringen gör mig till en bättre person, någon även jag kan lita på. Det är ofta så att alla kan lita på mig, för jag är en ärlig person som håller vad jag säger. Ofta till alla utom mig själv.

Jag tror att det är så en Pokémon känner sig när den når ett nytt stadium, om ni förstår var jag menar?

Jag visste inte att det alltid funnits fjortisar som ser ut som de vi har idag, 2009.






HAHA, kan inte sluta skratta. Dessa två idag:


Nej, jag skojar,tror bilden är fejk. Ska hitta ny.

Jag blir sjukt sur. Sur på livet. Har ni någonsin varit med om att folk säger "livet går vidare" när man varit med om något man mår dåligt över? Sanningen är den att livet alltid går vidare. Man fortsätter att leva och tiden går, det spelar ingen roll om det är något bra som hänt eller något dåligt. Livet fortsätter, och ibland blir man lämnad bakom..

Life, please wait for me..
____________________________________________________

Fjortisbild på mig, cool?

Seriöst? "Det är fel att modeller är smala för feta människor mår dåligt."och "Det är fel att ha modeller med stora bröst för att folk som inte har det mår dåligt." Får (haha, folk, men låter det stå kvar, kul) är sjukt dumma i huvudet. Ja, människor kommer alltid att må dåligt, men vi måste inse att det inte alls är fel på dagens samhälle när det är "inne" att vara smal.

När min mamka var yngre så mådde hon och hennes systrar dåligt över att modellerna och skådespelarna på TV hade stora bröst och kurviga rumpor. Det var sjukt fel att "påtvinga" bilden av att tjejer skulle se ut på det videt i folks hjärnor. Så vad gjorde man? Jo revolution. Twiggy är den enda jag kan komma på ny, men ja, hon fick de smala flickorna att se på sig själva som kvinnliga trots att de saknade stora bröst. Det tycker jag är otroligt bra!

Sen att den bilden lever kvar idag tycker jag inte att man ska må dåligt över, tjejer mår alltid dåligt över att de inte har stora bröst, men när de har smala modeller klagar folk. Vad vill ni egentligen? Sen så måste de kan plus-size modeller för att ha ngn motsats, då blir det också fel.

Jag tycker att det är otroligt fint att vara smal och jag tycker också att det är fint om man är  "normalsmal", "tjocksmal", "felsmal", "smaltjock", "tjock" och fet, bara man trivs i det. Jag skiter totalt i om DU inte trivs med att jag är smal för att du mår dåligt. Verkligen inte.

Jag mår inte dåligt över att vissa modeller är blonda och inte jag, så varför skulle jag göra det om någon är tjockare/smalare än mig?

Jag vill bara smälla er alla på käften.

Jag har drömt länge om den här ön. Haha, jag skulle trivas där i kanske 2 veckor, jag skulle bli sjukt brun + smal.. enda nackdelen är rastat mitt hår skulle förvandlas till.

Men jag är ju allätare, skulle stå och slå på räkor med pinnar. Jaga kokosnötter och typ sova i en buske. Det skulle sitta riktigt fint, Släng dit tre män och mina veckor blir gjorda.


Jägarkatten Grabby, på jakt efter försvarslösa fina räkor. Vill du med?

..Har jag inte så bra minnen av, men ändå lyckas man aldrig säga nej. Efter en massa filmer i detta ämne, så misslyckas folk alltid och i slutändan är det typ dejtingfixaren och den som går med på att träffa en främling som blig ihop.

Vad tycker ni? Blind dateing, hiss eller diss?

Herregud!
Jag börjar se ironin i mitt liv. Min kusin hittar killar till mig jämt, 21 åringar typ? Han hittar på en massa saker som ska göra mig intresserad av hans vänner. Det kan handla om allt från att "han har tajta byxor" till "han kör en Ferrari".... Jaha säger jag. Och nu till något skumt, en dude i min skola har tydligen också börjat leta efter en man till mig? Hur gav han sig in i jakten?.. Jag som trodde jag visste målet XD

Idag försov jag mig rejält. Istället för att vara i skolan 8.30 kom jag 12.30..
Det var väll lite mustigt? Men bättre sent än aldrig.

Åt frukost klockan 14. Kollade på UF företagen på min skola, duktiga och fina elever har vi! Vissa trevligare än andra, men det spelar ingen roll.

Efter massa matte C (not, vi lekte en lek utan att läraren märkte) så åkte jag iväg till gymmet. Visste ni att det finns en tävling som heter försten till 100 vinner? .. asså man kan ju ha olika saker.. jag har en ide faktiskt. Varför ska killar få om tjejer inte får? Det kanske bryter mot mina principer, men äsch, man lever bara en gång. Ingen har dött av att vara lite dirty, eller?

"Nobody said that it would be easy, they just promised it would be worth it."

En killkompis till mig fick flera sjuka samtal av sitt ex idag. Han version är att han tyckte att de inte fungerade mellan dem längre, och det sa han. Han ville hellre vara singel. Idag ringer hon, och han svarar. Hon/hennes kompis säger att det är ngn helt anna.. jag som var helt ovetandes skojade med tjejerna.. men shitt! De började bomba mig med sjuka ord och en massa.

Det slutade med att jag använde det enda jag kunde säga på kurdiska (ja, hon blev skitarg) och sa att jag låg med hennes ex. Jepp hon blev argare. men det var hennes fel, det var uppenbart att han inte ville henne något, så varför ringa? :S

Vet ni vad jag har att säga om detta?

Bitch titties.

Jag är typ klar med mitt tal och har precis ätit en tomat. Ja ni hörde rätt.

När jag kom hem från skolan idag så låg det en död kyckling på spisen, alltså den var grillad. Hur som helst så kom jag att tänka på en sak. Äter ni rumpan på kycklingen? Ända sen jag varit liten så har mamma och mormor + hela Brasilien förbjudit mig till det. Jag tycker att rumpan ser god ut (?) gör inte ni? Typ knaprig och saftig, men mamma och mormor säger att den är full med bajs.

Kan ni fatta? I Brasilien äter man ko-tunga, grisfötter och kycklingfötter. Men rumpan är de för bra för, huh?



Så hemma hos mig så blir hela kycklingen uppäten, utom rumpan som dinglar kvar likt en liten lem. Äcklig bild btw, det gröna liknar snor.

Hur gör ni hemma hos er? Äter ni rumpan? Är det verkligen äckligt att göra det? Min kyckling står kvar på spisen och "rompan" är kvar....

Jag får ingen ro här hemma. Vill strypa. Kommer nog inte bli klar med mitt tal och sen kommer jag dö.

Man ska inte ställa frågan:" Vilken färg passar mina underkläder bäst? "  till en ung kille. Han kan knepa och knåpa på det i flera timmar. Efter att man kännt sig avklädd några gånger så blir svaret  ändå oftast: äh det spelar ingen roll när den ska av i alla fall, eller "genomskinliga med hål för bröstvårtan"..

Boy, boys, boys!


Men ändå klarar vi oss inte utan dem? :)

Alla människor har sina olika sidor, olika delar väljer man att inte vissa för alla och andra blir publika. När man kommer väldigt nära en person så ser man det mesta, även sånt som personen själv inte märker att den sänder ut. Är man väldigt nära vän med någon, så kan man ibland se att personen är glad/kär/ledsen innan personen i fråga själva hunnit reflektera över frågan. Jag är besviken. Jag tycker inte att folk ska förlora sig själva och försöka anpassa sig efter andra, efter en värld som egentligen inte är  gjorda för dem, en värld som jag vet kommer att göra en sviken.

Jag har valt mitt nu, jag tänker bygga min värld, en (o)realistisk värld där jag slipper folk som inte bryr sig.. om det inte går så kan jag alltid bli den som inte bryr sig? Jag säger ofta att jag skiter i vilket, men oftast så är jag precis som alla andra. Jag bryr mig.

Jag vill inte bryta löften och jag gör ofta allt för att jag ska hålla vad jag lovat. Jag tycker att jag är en god vän, men det gör visst inte du.

Förlora inte dig själv för att göra alla andra nöjda.

Jag skulle sova, jag vet. Men en sak slog mig. Jag blir så arg på folk som ska säga saker och vara emot en massa när de själva håller på med skiten. Hycklare är vad ni är.

Juste, jag tror jag är inne i en halvdepresion.. för jag vill inte kalla det deppression då jag vet att andra har det värre. men för att vara mig så är det ganska allvarligt. Tror jag.


God Natt!

För bra för dig eller inte. Du är bara en människa och jag vill att du släpper in mig nu. Tack.

Tönt.

I think you can do much better than me

After all the lies that I made you believe

Guilt kicks in and I start to see

The edge of the bed

Where your nightgown used to be

I told myself I won't miss you

But I remember

What it feels like beside you

I really miss your hair in my face

And the way your innocence tastes

And I think you should know this

You deserve much better than me

Bild från 1-2 år sen...

Ska man fly eller fightas?

Det är inte alls mycket jäger i en mellanstor flaska. Typ 3,5 dl? 0_o

Jag känner ingen Fredy, men hur som helst så har jag bestämt mig för att skärpa mig. Jag ska plugga mer.

Är det bara jag som ser likheten? ÄNTLIGEN kunde jag sätta fingret på vem Hannah liknade... det här roar mig.

Det finns egentligen bara två typer av killar.

• De man vill ligga med för att de är snygga och de man vill ligga med fast det är fula idioter. :)
  
  

Jag måste verkligen plugga nu!

.. jag var på en fest för att tag sen. Nu så fick jag veta att en snygg snubbe, som jag btw trodde var 17-18 vara är 14-15... WTF? Men hans storebror var ju 17.. så ja.

..eller egentligen är det bara något av det manliga könet överhuvudtaget. Jag vet inte hur man löser gåtan?

Vill man vara kompis, så tror det annat.
Vill man annat, vill de vara kompisar.

Jag undrar om det är mitt val att skriva det här eller om det var förutbestämt. Musen klickzade sin in hit utan vidare.
"It's time to experiment and exercise"  Okej.. min hypnos som jag lyssnar på börjar säga sjuka saker.

Nu sitter jag här och äter sallad med tomater. Varje gång jag ser tomater så tänker jag på en sak min mamma berättade för mig när jag var mindre.

Min mamma växte upp i Brasilien, ett land fylld med grönska. Bananträd, avokadoträd, papaya , passionsfrukt och även tomater. Jag känner dofterna av min barndomsträdgård av bara tanken. Min pappa har alltid varit en tomatfantast. Han behandlade de små plantorna som han planterade nästan som jämlikar. Han skrev även en berättelse som heter "Mitt liv som tomatplanta" som handlar om tomatens liv från kärna till frukt. 

Hur som helst så var mamma emot det här snacket om tomaterna. Där hon växte upp, på landet, fanns det inga avloppssystem som det finns idag. Vattnet från toaletten rann ut i skogen och där stannade den. Eftersom det inte förekom gifter från vattnet så skadade det inte miljön. Men en dag var mamma ute och gick i närheten av någgra hus i skogen när hon upptäckte en hel radda med tomatplantor. Tomaterna var stora och saftiga. Hon tog en i handen och bet i den, saften rann längs hakan. Plötsligt fick hon för sig att titta ner på marken.. Hon stod nästan i vatten. Eller inte vilket vatten som helst utan bajsvatten.

Tydligen så smälter inte magen alla tomatkärnor från tomaterna man ätit. Bajsar man i skogen och gräver ner det, så är det en ganska stor chans att en fin tomatplanta vuxit fram till i sommar. :)




TOMAT


Najs eller bajs?

Svenska tomater är ju inte direkt odlade i skogen.. det är nog ingen fara att äta dem.. och skogstomater är ju ekologiska. Naturlig gödsel FTW!

...nu återgår jag till filosofin.

Min fråga är: Vad i helskotta ska man annars leta efter planeter någonstans?

De letar efter en jordliknande planet. Låter kul, som en planet av jord. Det verkar inte alls vara så att de letar efter liv på andra planeter.
 

Jag pluggar inte :)

Jag känner mig så egoistisk. Det beror på att jag inte pluggar, inte är tyst när jag borde, bara drömmer och inte orkar träna. Då tycker ni: men du är ju inte egoist som gör så? Jo vet ni varför?

Pluggar jag tar jag del av kunskap. Den kunskapen skulle jag använda den för att förmedla saker till andra och de skulle i sin tur kanske lära sig något av det. När jag inte är tyst, så får inte andra chansen att tala till punkt eller så blir det så att de vill ta det lugnt och njuta av tystnaden. Att jag drömmer är kanske inte så egoistiskt.. men det tar tid från allt annat. Träningen gynnar ju mig själv, men min kropp är inte egoist, utan det är jag. Alltså jaget som inte är en del av kroppen, Jaget  som är vaken när kroppen sover.

Så, nu ska jag plugga, sitta tyst, inte drömma (lika mycket) och senare ska jag träna fast jag inte orkar. Vet ni varför? Jo, jag orkar inte vara en egoist längre. Men drömma bör man, annars dör man.

Jag saknar dig, det är tråkigt utan dig :C

Folk förstår mig inte, de bara ér dumaa.

 

:) Det är roligt att sms:a dig jämt.

Jag blir så ledsen. Det känns som att alla jag bryr mig om håller på att sjunka ihop, på ett eller annat sätt. Jag vill så gärna att ni ska må bra, :(  men jag känner att jag inte kan göra något.

 

"Vänner är som stjärnor, man ser inte alltid dem, men man kan vara säker på att de finns där".. är det verkligen så? Ibland känner man att vissa vänner aldrig syns till, och när de väl gör det så är det för att de helt enkelt bara vill något som gynnar de själva.

 

inte jag som tagit bilden

Jag hatar att läsa böcker, se på tv och lyssna på sagor. Allt har ett sånt lyckligt slut. Men det är inte det som gör mig bitter, det som gör mig bitter är att man blir så förblindad av alla filmer och historier man ser. Jag vet att jag har mycket som många skulle vilja ha, men jag blir arg när jag glömmer bort de sakerna.

 

Man ser hur vissa har det så lätt här í livet, andra har det inte lätt men de orkar kämpa för det de vill ha. Det finns fler kategiorier.. men jag vet inte vilken jag tillhör. Jag vill inte vara den som sitter och ömkar, klagar och bara suktas efter andras drömmar.

 

Jag vill vakna och tycka om verkligheten.

Tänk om allt detta är en mardröm, och snart är den över.

Hahaha! Sjuukt söt panda XD Dör av garv!

Ååhh! Är drt bara jag som ser snön som en tröst? Jag ser det som ett sett för den svenska naturen att säga "Jag mår bra, ge mig bara lite tid och hjälp, så ska vi lösa klimatproblemen".. vackra natur. Jag får lust att gå ut och plocka en massa skräp när snön smält. Jag ska nog göra det!

 

Min enda kärlek:

Jag vill ta hand om dig.

Jag förstår inte. När blev sex en barnlek? När blev det tillåtet att ja, skitungar ska ligga runt utan att ens skydda sig?

 

Unga flickor i 14-16 års-åldern väljer i allt större utsträckiing att behålla barnet vid graviditet. Jag säger inte att jag är för abort nu, men jag ser ett mönster. Anledningen till att dessa unga flickor ofta väljer att behålla barnet är för att de redan från början hade som idé att bli mamma. Jag säger inte att alla är så, men jag har märkt att vissa helt enkelt bara ville ha en unge, söt, typ liknande Baby Born och ligger med en kille som gärna kör utan kondom. Svårt att hitta honom va?

 

Ja, sen så kommer folk som läser detta hata mig ännu mer. Vet ni vem jag tycker är offret i det hela? Juste. Pappan. (Glöm inte att jag snackar om dessa fall då de vill bli mammor och bara letar efter inseminationscenter). Unga pojkar, tror såklart att tjejen tar P-piller, det är ju sjukt vanligt idag att man gör det. Till och med de som inte har sex tar dessa P:s för att  tex lindra akne och huvudvärk.

 

Killen har ingen talan. Var hpon full? Han kanske var det han med? Varför ska ansvaret läggas på killen? I de flesta fallen är det ingen våldtäkt som ägt rum. Båda är med på det. Killen får ta skulden.

 

Jag kan tillägga att jag vet att jag egentlige inte bör ha en talan inom detta, men, jag kan berätta att det är fel att kriga utan att själv ha avfyrat ett skott.

 

Man ska inte ha sex, om man inte är redo för konsekvenserna. Det finns en anledning till att det är lag på att man ska vara mist 15 år för att ha det. jag tycker nästan att  lagen borde ändras. Vad sägs som 18 år? Eller nej. Får man inte köpa sprit för hemmabruk, ska man inte få ha barn. 21 år är en lagom ålder,

Jag finns nyss veta det genom facebook.  . undrar hur han fick tag på mig? Jag visste väl att det bara var jag som drömde, han har tydligen drömt samma sak, anlitat en spion och nu.. nu vill han ligga.

 

Bild printat från min facebook. Hm.. han vill?

 

Jag vill också.

"man måste vara ung och vis för att bli gammal och dum" - Min kusin K.

 

Ja, det är verkligen sant. Jag har tänkt på det här ofta. Folk säger att de var "unga och dumma", och det har de haft all rätt i att få vara. Min kusin farar över att jag är för klok, jag lever inte mitt liv. Så är jag ung och vis, kommer jag en dag att vakna upp gammal och dum eftersom jag kommer ha ångrat alla dumheter jag inte gjorde

Ja, jag funderade vidare på min pappas teori idag på jobbet. Han menade egentligen inte att det handlade om par. Jag har kaanske förvrängt hans ord lite. Såhär är det:

 

Min pappa är en väldigt observativ person. Han vet saker om mig innan jag själv har tänkt något om det. På sitt jobb träffar han många människor och han berättade att han lagt märke till att tjejer som hänger med varandra, altså två och två, som kompisar, ofta är en snygg och en ful. Han menar att de dras till varandra och på så vis hjälper varandra att skaffa killar. (Jag kan tillägga att jag inte håller med, men i vissa fall tror jag att han kan ha rätt)

 

Den snygga tjejen, hjälper den fula genom att killar kommer till henne, och de som blir över kan den fula få. Den "fula" i sin tur kan vara en rätt så smart och check tjej, som min pappa uttrycker det, och får killarna att stanna kvar. Under min pappas liv, som har många år av erfarenhet i nacken, påstår han ha sett detta ofta.

 

Jag blir sur när pappa säger detta. Jag tycker inte att jag är snyggare än mina kompisar, men man vill ju inte helelr vara den fula... Men sen ska man ju tänka på att smaken är olika för alla, och det som är fult för mig kanske är det finaste i dina ögon :)

 

Skönheten sitter i betraktrarens ögon.

 

Jag är arg.

Arg på att jag bryr mig så mycket om skit. Min pappa har en teori om att fula människor dras till snygga och tvärtom. Det låte rju logiskt, eftersom positiva poler dras mot negativa. Visst? Men då blir jag bara arg, för antigen mpste jag vara ful, eller min snubbe vara ful, dvs. när jag hittat dumskallen.

 

Just say Yes.

 

NU ska jag sova.

 

Glöm inte att leva varje dag som att den vore.. det finaste ni hade!

Jag tänker ofta på detta.

 

När jag gick i första klass frågade vår lärare vad vi ville bli när vi blivit vuxna. De flesta svarade polis, brandman eller doktor. Några killar ville prova på yrket fotbollsspelare och någon enstaka tjej ville bli sångerska.

 

Jag har inga belägg på nästkommande påstående, men jag är nästan säker på att svaren idag ser totalt annorlunda ut. Ska vi fråga ett barn vad han eller hon vill bli så vågar jag tippa ganska mycket på att modell, tvskådis, sångare, fotbollsproffs, manlig modell, kändisbloggare och ja, you name it.

 

Jag tror att många färre vågar vilja bli något som polis eller brandmän. De är rädda för att kanske inte klara av det, men framför allt rädda för att riskera sina egna liv. Jaget har vunnit över oss:et. Ingen vågar förlora lite från sin egen del.

 

Jag kan även tänka mig att mpnga vill bli advokater, fotografer och designer. Dessa yrken är lite socialt accepterade pga att de verkar vara välbetalda. Men så mpste självklart onte fallet vara.

 

Jag är trött på det mesta. När jag har barn så hoppas jag att de vågar vilja bli poliser, brandmän, läkare och snickare.

 

Ciao.

 

Efter att ha sovit hos Jocke fick jag en uppenbarelse. Jag vill ha en Tempursäng. Just nu kan jag drömma om det, men en kudde kanske man ska köpa?`

 

875 kr för den här älsklingen :)

 

Sängkärlek.

Auch! Jag åt nyss två apelsiner.. min mage svider.. det blir ofta så när jag äter sura frukter eller typ dricker juice på halvtom mage. Jag kände mig mätt? :C

 

Men gud vad apelsinerna var goda! Smakade God Morgon Juice :)

• Hoppa fallskärm
• Bungee-jump
• Åka vattenskidor
• Flyga med en såndär på bilden över Rio de Janeiros stränder
  
• Bli medlem i 10 000 metersklubben
• Måla en jättestor tavla (3x2meter)
• Rädda Isbjörnar
• Förbjuda rökning
• Vara jättevältränad
• Kunna felfri portugisiska (och svenska?)
• Kunna en massa olika språk
• Skriva en roman
• Kolla upp om min kusins kompis verkligen är het som han säger
• Åka till en hemlig ort med Ninja
• Åka till Kina med Ninja
• Ta med Ninja (och några till) till Brasilien
• Presentera dem för mina Brasilianska män
• Ta studenten (delvis)
• Beställa en manlig strippa
• Ta en massa bilder på lyckliga dagar
• Krama om hela min familj
• Fira Carnaval i Brasilien
• Dansa nästan naken på ett Carnevaltåg
• Testa Lammkött
• Kyssa Jude Law
• Träffa ett visst tyskt band
• mer..

Live in a Beautiful world.

Nu måste jag börja söka :C

var ska man börja?

Jag sover för lite.

Jag äter dåligt.

Jag tränar inte tillräckligt.

Jag skjuter upp allt.

 

Det enda jag någonsin kommer äga är mig själv, min kropp. Så nu är det slut med skiten. jag SKA visa mig själv att jag älskar mig själv. Innan jag älskar någon annan, måste jag älska mig.

 

God natt.

..det beror nog på att jag får svårt att andas och att näsan kliar när jag komme ri kontakt med det. HUr som helst.

 

Folk är emot päls men använder dun. Andra anänder sig av fuskpäls för att forstsätta kunna vara inne, men det är tydligen inte heller miljövänligt. Otippat? Användning av bonull är tydligen också hemsk, då de som odlar den arbetar under usla förhållanden och får en skitlön. Finns kravmärkt bomull? Man kan då anväda sig av syntetiska material som naturen själv inte kan bryta ner enkelt.

 

Man måste bara tänka med sund förnuft. Vad jag blir sur. Ni som slutar köpa dun, vad ska ni använda er av istället? Och ska ni slänga ut era nuvarande duntäcken? Då dog 75 fåglar i onödan.

 

Ciao.

 

Jag undrar hur gamla de måste vra för att man ska kunna använda deras fjädrar.

ligger i min säng, var är min roman?

Min mamma har alltid sagt till mig att avundsjuka dödar. Jag tror henne. En blick kan säga så mycket..fast ibland är det väl värst att inte bli sedd alls.

 

Jag vill alltid glädja andra deras lycka. Jag hoppas att mina vänner, och andra,  når till sina mål. Jag vill inte bli jämförd och jag vill inte att folk ska ska skratta åt min olycka och bortse från min glädje. Alla har något att avundas över. Men det blir i slutändan noll. Du har nog något jag skulle behova, jag har kanske något du behöver, antigen själsligt eller materiellt, men det är just dessa små skillnader som gör oss till de vi är. Vi kommer aldrig att ha allt vi vill ha, vi kommer alltid att behöva kämpa för något. Vad ska man annars leva för?

 

Låt andra vara lyckliga, bli glad över andras framgångar och försök att se ljuslycktorna som följer din väg.

Varför avundas sina vänner?

Jag lever för att få leva.

Min situation går att jämföras vid... ett frö. Det känns hemskt just nu, men jag tror att det kan bli något bra. Tänk er, innan visste jag hur jag var, hur jag reagerade på ganksa mycket och jag litade på mig själv. Jag var kompakt och fin. Sedan blev jag isatt i jorden. Hur det gick till vet jag inte.

 

Alla delar jag visste hörde ihop är nu långt ifrån varandra. Nya tankar blockerar de gamla banorna.Nu har jag ont. Det värker överallt, min kropp och själ orkar inte med utvecklingen. Jag tror dock att mina rötter redan är stabiliserade, vilket är skönt. Men allt som skedde efter utvecklingen av mina två första blad har gått utför.

 

Mina blad växer okontrollerat. Jag har ingen koll på hyr mycket vatten jag behöver och inte heller regnar det tillräckligt mycket. Och det är ingen tal om soliga dagar för min del. Jag hoppas att jag kommer till en ny trappavsats snart. Jag vill återigen veta var jag har allt som är mitt.

 

Jag vill känna att mina stjälkar och blad sammarbetar. Kan inte vädret vara på min sida den här gången? Tänk den dagen jag blommar. När är min sässong? Bild jag ritat på paint för kanske ett halvt/ett år sen:

"Även på sophögar kan det växa vackra blommor"

 

Jag bryr mig inte.

Nej, jag ändrade mig ! Så här ser jag ut när jag bryr mig.

Så här ser jag ut när jag bryr mig:

 

Och jag bryr mig ALDRIG.

Varje gång jag ska göra något viktigt, så som plugga eller göra någon en tjänst som går att göras via en dator så slutar det med att jag läser portugisiska nyheter, lyssnar på brasiliansk musik,  tänker på min familj där borta, undrar hur jag kommer ha det när jag flyttat tillbaka dit för gott, funderar på hur jag ska kirra mina stipendium som ska finansiera min fina resa dit efter studenten och jag känner redan alla dofter och ser alla intryck jag får...tankarna är många. 

 

Det är verkligen som att en bit av mig saknas. Men så är det nog när man hör hemma i två länder.

Jag är glad över att jag lever.

Jag är glad över att jag har en underbar familj.

Jag är glad över att en del av är Brasilien finns i mig.

Jag är glad över att mina vänner finns.

Jag är glad över att några verkligen bryr sig om mig.

Jag är glad över att jag kan hjälpa mina vänner.

Jag är glad över att jag är fysiskt frisk.

Jag är glad över att jag har någon att tycka om.

Jag är glad över att jag har något att vara glad över.

 

 

 

 

Ja.. nu är det dags. Jag ska sova. Imorgon är det plugg som gäller. -.-'

Jag hoppas att min hjärna återgår till medvetandet snart. Kanske ska man titta på en film innan man somnar?

tão lindo. 8)

 

Matvanor:
Bästa maträtt? Sådant som inte är allt för kladdigt. Skulle kunna leva på mackor, som toast och baguetter. Men lasagne är också en klar favorit :)
Bästa dryck? Vatten!
Hat dryck och maträtt? Multivitamin och vissa soppor.
Bästa alkoholdryck? När jag var liten tyckte jag om brasiliansk öl med citron + salt XD
Använder du smör på smörgås? Ja, lagom mycket :)
Smågodis eller ?färdiga påsar? godis? Plockgodis
Favoritglass? Piggelin och Oreos-glass !

Shoppingvanor:
Hur mycket shoppar du för varje månad? Hm, inte så mycket, vissa månader inget, men 500 +
Har du mer skor än kläder? nope
Favoritplagg? Bekvämt... beror på dag!
Hatplagg? Strumpbyxor/leggings som åker ner

Arbete, utbildning:
Jobbar eller pluggar du? pluggar
Vad vill du bli? Konstnär ^^
Trivs du med ditt jobb/din utbildning? Nja, men det duger!
Är lönen viktigast? Ja den är viktig, men inte avgörande.

 

Boende:
Lägenhet eller hus? lägenhet just nu
Framtidsplaner med boende? Vet inte, bor hemma nu, funderar på att måla om mitt rum xD
Litet eller jätte stort? Nu är det litet
Drömboende? Åh, långt borta från sverige :) Vackra träd, ett fint hus.. :)
Landet eller mitt i stan? Mitt emellan!
Mysigt eller sterilt? Förstår inte frågan.

Lite allt möjligt:
Har du barn? Nej
Är otrohet okej? Nej
Älskar du någon? Ja, det gör jag.
Betyder familjen mycket för dig? Ja.
Är du lojal? Ja, det tycker jag.
Tycker du om att dricka dig full? Nej, men behovet finns. Annars fungerar sova bra.
Hemmafest eller gå ut på krogen ? Jag är inte 18 så har inte testat krog i sverige. Tror det beror på humör och vad man vill få ut av partajandet.

 

 

 

 

Carro, det är för att alla ska veta var du är för stunden. Sen så var du ju borta ett bra tag (Thailand).

Sen så var det en betoning på de exotiska planerna...hihihi

 

( Detta är svar på en kommentar jag fått från Carro. Hon tyckte det var skumt att jag skrev var hon sov.)

 

 

Jag förstår inte. Jag vet att jag kan ha dig inom räckhåll. Det är din tur. Om du bara visar att jag är säker med dig så är jag din. Ibland vill man inte hoppa utan skyddsnät.. det kan vi göra efter övningarna.

 

<3

 

 

 

 

Frihet, låt mig drömma om dig i natt!

    ....

 

 

För oss i västvärlden är detta en vanlig missbildning. Jag antar att hon aldrig skulle fått födas här efter att föräldrarna sett henne genom ultraljud. I Indien betraktades hon som en Gudinna. Varför?

 

För oss kan de verka konstigt att en missbildning skulle vara heligt, men de tror på livets mening. Denna flicka sägs ha hjälp många människor, vi tvekar.

 

Jesus behandlades inte som den man han idag anses ha varit. Folk kastade sten, kritiserade och skadade honom. Hur tror du att denna flicka blir behandlad om 2000 år? Jesus hade inga direkta gudadrag.

 

Jag antar att historier ändras allt för mycket med tiden.

Är det vanligt att man blir såhär smal?

 

 

Säg att detta är retuscherat.

 

Hur ?

 

Jag förstår inte. En vältärnad och frisk kropp förstår jag att man ska sträva efter. Men detta?

Samtidigt finns det barn som dör. Skillnaden är att vissa väljer sin slutdestination själva.

 

 

 

Ta hand om din kropp. Den är allt du har.

Vad heter Bills fru?

Svar: Billa.

 

 

Jag sitte rmed mitt psykologiuppdrag här och jag förundras hur spännande det är att läsa om allt.. bah.

Kunde typ inte lsuta snacka med Billa i tel om människans utveckling.

 

Vad tror ni påverkar mest? Arvet? (Det biologiska vi ärver) eller miljön? (allt runtomkring oss, tex familj, vänner, natur)..

 

 

Jag tnker på allt på samma gång. Kan inte koppla bort ovänsentligt. Vad kan det bero på? Det skulle vara skönt att få gå på hypnos och få en del avstängd. Det är jobbigt när man vet att man har kunskape rmen int eorkar tillämpa dem.

 

Smileysar jag använder mest:

1. :P
2. xD
3. :)
4. :D
5. :C

För ett år sen tror jag det såg ut såhär..

1. :P
2. ;)
3. :D
4. ;D
5. ;p

haha, jag har en teori om att man kan se hur personligheten förändrats under denna period.

 

Ciao!

Jag var det när jag skrev rubriken. Tycker inte ni att det är kul att låtsas vara på rymmen nakna? Hur skulle ni hantera en situation om ni blivit utelåsta nakna?

 

Ni får ursäkta mig. Jag kan ha något fel tror jag. Hur som helst så pluggar jag nu.. det är sent - Jag vet. Men jag vill bli klar. Jag vill hålla deadline.

 

The perfekt man?

Se på bilden. Den säger så mycket. Och den visar allt det jag inte söker hos en man. En person ska ha brister och ju mer perfekt man blir ju mer konstgjort blir man... eller för mig är konst något som felar men som man förstår.

 

 

 

Innan jag börjar plugga tänkte jag bara kommentera några saker. Denna bild är på en tjej jag lärde känna i Brasilien, en av mina kusiners kompis. Denna bild hittade jag på en sajt... och jag förundrades av två saker.

 

1. KOLLA KILLEN. Han är så sjukt snygg. Varför såg inte jag honom när jag var där?

2. SKORNA. Altså har man foppatofflor i Brasilien? Och sen.. hans skor, alla killar  i Brasilien har sådana till vardags för att styla.

3. HANS SKJORTA.  Sjukt ful Jag skulle hellre vilja se honom utan den.

 

Ciao !

Kan man köpa dopamintabletter? Det skulle sitta finfint.

--------------------------------------------------------------------------------

 

Dopaminmolekyl.

---------------------------------------------------------------------------------------

 

Eller så är lösningen att ägna sig åt aktiviteter som frigör detta underbara ämne.

 

Tillbaka till pluggandet!

 

"Om ateism är en tro så är det en hobby att inte samla frimärken."

 

När säger man att något finns? Finns jag, finns mina tankar?...Ingen är perfekt, men tror inte egentligen på gud?

Jag hoppas att slutet är nära nu.  Orkar inte mer. Vill bara vara borta ett tag.

 

 

Det sägs att det som skiljer pojkar och män är priset på deras leksaker.

 

 VS        

 

 

Jag är trött på att inte veta vad jag vill. Jag är trött på att dem inte vet vad dem vill, eller för att de vill fel saker.

Jag har nu, gått in i denna sekt. Ni vet inte om att det är en sekt men jag känner av sådant. Alla som läser boken får något... kan inte förklarar. Tror att det bara slåt emot kvinnor.

 

Jag kanske aldrig blir mig själv igen.

 

Men det verkar bra :P

En ren anledning till att flytta till Brasilien?

Ja, kan man tro att jag snart är 18? Min vackra hy, min friska lever och mina vita tänder. Ja allt är lika fräscht som för 17 år sedan. Ingen rökning här inte. Så hur bör man fira den stora dagen?...

 

Hm.. Salvador da Bahia, my home 2010? Drule.

 

 

Han var en anka som ingen annan. Han stack ut ur mängden.

God natt! Jag är trött efter en låång jobbdag!

Jag är en sådan person som ofta inte bryr mig om att sminka mig för att gå ut, jag skiter många gånger i att fixa frisyren innan jag ska till skolan och jag orkar sällan bry mig om andra gör det. Men idag satt jag och tänkte på något jag tänkt på många gånger förr...

 

Vi människor ser ofta det sköna som förskönats i andra. Ser vi en grå sten så lähgger ingen märke till den. Men är stenen filad, polerad och formad på ett onaturligt sätt, så är många beredda att betala tusentals kronor för dem.

 

Hur fungerar vi människor? Finns det vackra människor som inte ör tillgjorda? Vissa dagar vaknar jag o´ch orkar inte tänka på det. Vi går upp ur sängen direkt in i en mask. Vi vägrar att visa oss som vi är, för ingen annan gör det. Nu menar jag inte endast smink utan allt som skiljer oss från födseln. Hur agerade vi för 2000 år sedan när vi bodde ute u bushen?  Jag vet att smink, piercing m.m. funnits i vissa kulturer långt innan dess, men varför behöver vi utsmycka oss för att öka i värde? År 2008 kan man byta ansikte, bröst, inplantera något som ska se ut som magrutor. Jag är trött. Jag vill bara vara en människa. Men jag kan inte, och det blir svårare ju äldre jag blir...

 

Vad är det vi försöker göra? Dölja eller försköna det vi är och har?

 

gab. säger:

vad e skillnad mellan en liggvang och en sovvagn?

Ken1 säger:

i liggvagnen liggar man i

Ken1 säger:

HÄHÄ

Ken1 säger:

sovvagnen sover man i

 

 

Liggvagn  <--Klicka

 

Igår var jag på bio med Ken1! Vi såg 2 filmer (Allt flyter och Låt den rätte komma in).. den andra var bättre än den första, men svenska filmer in my ass.

 

Tack för en kul kväll kenOne :) <3

 

Juste, på väg hem började jag undra en sak. Vad är skillnaden på Liggvagn och sovvagnarna på tågen?

Ska vi ligga eller bara sova?

 

 

Ja, nu återgår jag till det eviga tjatet. Som jag tidigare nämnde i en blogg: Vår skola har haft inbrott. Vi brukade kunna lämna alt obevakat. (Det finns iofs kameror) men datorer, nycklar, mobiltelefoner och män låg kvar. Man visste var man kunde hitta dem.

 

Sen kom 92:orna. Datorer snodda, miniräknare borta, män i någon annans säng, ser ni mönstret? Jag och Carro (klicka på namn), försöker lösa problemen. Nu är det en dag kvar, sen är det lov. Hon är i thailand i 3 veckor. Ingen risk för att jag bli av med henne på skolan iaf. Men det betyder att hon måste säkra sin egendom.

 

Hur ska det gå till?

Carro, du kanske ska ta vägen genom magen?

Fresh hot donuts.

Jag var lite småhungrig (som vanligt) och började nynna på en skön låt.

 

"I haaas a cheeseburger in mah braah" (Jag har en cheeseburgare i min BH)

Och ja, det ska stå has, inspirerat från hemsidan I Can haz cheezburgers, eller vad den heter....

 

Förstår ni syftet?

Juste, min fina barndomskompis fyller år idag. :) Hon blir 17!

Grattis Bittis  :)

 

Min present till dig:

Ni kanske blir sotisar nu, men hon är även min trognaste läsare! :)

 

Ninja och Gaabi

You can find me in St. Louie,
Where the gun play ring all day.
Some got jobs, and some sell yay.
Others just smoke and fuck all day.

Inlägg jag tyckte om från min förra blogg, haha:
Brasilianska män klär i speedos, gör du?

Saknar innehållet från min förra blogg, men det är som sagt så fin design här. Och i en blogg är ju designen insidan med :) Så jag kommer antagligen att ta in en massa bilder därifrån. Om någon har läst min förra blogg är det synd, för ni kommer bara få se samma heta bilder på män om och om igen..

 

Jag vaknade precis och måste bara påpeka att jag vill ha snö. Hur svårt ska det vara?