Nobody wants to see you smile

Nobody wants to hear you cry

Nobody has the patience to see you change.

All you want is to grow

Become something new, something beautiful.

Min, min, min

Du vet inte hur den är

Íngen kan uppleva den lika bra som jag gör

Även om du fann den först

Nu är den min

-----

Jag älskar dig

Jag älskar dig så mycket

Jag känner inte dig

Vi har aldrig träffats.

Dina ögon

Dina läppar

Din haka

Dina axlar

Jag har aldrig sett dig.

Jag vet vem du är

Jag vet hur du gör

Jag vet att du förstår mig.

Vi delar allt.

Det är konstigt att jag känner denna åtrå. Kärlek.

Du är någon jag aldrig mött.

Jag förstår inte hur det är möjligt att jag känner dig så bra

Jag vet att du känner mig

Du vet vad jag känner.

Du är verklig för mig

Men jag vet att du är en dröm. En tanke. En del av mig.

Ändå hoppas jag...

Jag funderar och jag förstår.

Jag vill inte ha ont

Jag vill inte ramla

Jag vill inte ha sönder ett glas

Jag vill inte såra dig.

Men vad händer om:

Jag aldrig mer får ont av att se dig?

Jag aldrig med snubblar förbi dig?

Jag aldrig mer tappar ett glas för att jag ser dig?

Jag aldrig mer kan såra dig?

Jag kanske vill ha ont

Jag kanske behöver ramla

Jag kanske vill ha sönder ett glas

Jag kanske inte vill såra dig,

Men jag vill veta att du bryr dig.

I alla fall ibland.

Det finns inget jag aldrig vill kunna göra igen. Jag vill slå, jag vill krama, jag vill ha något som fastnar i halsen, jag vill le, jag vill gråta, jag vill spy. Allt detta vill jag göra igen. Tänk att aldrig få halka på isen igen?

Jag kanske bara vill känna att jag lever.